Damboxning

Traditionellt sett har damboxningen alltid stått lite i skuggan av herrboxningen, men på senare år har den börjat få allt mer uppmärksamhet, inte minst i Sverige då vi har ett antal framgångsrika boxare på damsidan som till exempel Åsa Sandell, Mikaela Laurén och Frida Wallberg.

Redan under 1700-talet finns rapporter om att damer boxades. Damboxning var till och med en demonstrationssport vid OS i Saint Louis 1904. Efter det förde dock damboxningen en undanskymd tillvaro och var till och med förbjuden i många länder.

Damboxningen ”uppstod” sedan inte igen förrän år 1988 när Svenska Amatörboxningsförbundet öppnade upp för dammatcher. I början av 1990-talet började damer även boxas i USA och 1997 ägde den första dammatchen i modern tid rum i Storbritannien.

I samma veva antog också det internationella boxningsförbundet, AIBA, regler för damboxning och 1999 hölls det första EM i boxning för damer och två år senare ägde också det första VM i boxning för damer rum.

År 2009 annonserade Internationella Olympiska Kommitén att damboxning skulle bli en OS-sport och 2012 gjorde damboxningen debut på det olympiska programmet.

Inom damboxningen finns totalt 13 olika viktklasser från ”pin”-vikt, upp till 46 kg, till tungvikt, 80-86 kg. Precis som inom herrboxningen finns även inom damboxning ett antal olika så kallade världsmästarbälten.